Hej, när jag läste Anders Joosts insändare kom jag genast att tänka på hur en ledarskribent i Hufvudstadsbladet (Helsingfors) för några dagar sedan beskrev Sverige: KLIPP: "Vad blir kvar av litteraturen när text blir ljud? Lyssnartoppen dominerasav koncentrerade miniberättelser utan dödkött: strömlinjeformad kronologi,konstant framåtrörelse, enkelt språk. Idealet är dialogdrivet berättande,övertydliga markeringar ochpapperstunna huvudkaraktärer som ur en DanBrown-roman. Denna snäva mall hotar att likt en Prokrustesbädd våldförasig på skrivandet. Storsäljande producenter av standardiseradgenrelitteratur och en handfull etablerade romanförfattare lär tillsammansöverleva, medan det blir allt trängre i marginalen av utgivningslistorna för kulturbärande småsäljare. Ljudboksmogna Sverige visar vägen: där efterfrågas den n:te deckaren, thrillern och feelgood-historien, simpla berättelser som mal på." (cit.enl. Torsten Fagerholm: "Då litteraturen reduceras till Netflix-följetong", Hbl 16.5.2020) Anders Joosts insändare har samlat många kommentarer i DN. Många vill försvara boken och bokläsandet och bra så. En del av kommentatorerna menar att Joost är ironisk men jag skulle nog snarare föreslå att inlägget bör uppfattas som satir. För övrigt tvivlar jag på att Joost är "ekonom" (han kallar sig så i underskriften); snrarare vill han åt en kultursyn som förvisso präglas av "ekonomism". Hur som helst inspirerar mig läget till några egna rader om ljudboken, eller rättare sagt, om ett exempel på en ljudbok som jag är i färd med att läsa. Den som känner att hen inte hinner läsa vidare ska inte göra det utan bör sluta läsa här. --- Medan Hbl:s ledarskribent Torsten Fagerholm reflekterar över hur det känns"då litteraturen reduceras till Netflix-följetong" (16.5.) lyssnar jag påljudversionen av Gunnar Walls nya bidrag till faktalitteraturen, som heterAndra världskriget och myten om det goda kriget. Det torde vara en inbunden och ganska tjock bok för nu har jag hört uppläsaren Per Juhlin läsa i fem timmar och 57 minuter och ändå bara kommit till knappt hälften. Varför jag valde ljudboken är en komplicerad fråga: fullt på bokhyllorna,omedelbar produktleverans över nätet, priset (9 i st f 19 euro), går att läsa under färden eller promenaden, man vill ju följa modet, osv. Dessutom ligger min "gamla" smarttelefon sedan en tid tillbaka oanvänd sedan jag har ärvt en "ny" sådan (av en familjemedlem som ville ha senaste modellen); må den"gamla" telefonen pånyttfödas som en lätt och liten ljudboksbok, tänkte jag. Nåmen varför inte läsa innantill om det mytiska goda kriget i en e-bok istället för att återgå till högläsning såsom forntidens "läsare", vilka lätsina slavar göra jobbet, därför att de själva varken kunde eller villeunderkasta sig det skrivna ordet (mer om detta kan man läsa i Jesper Svenbros "Myrstigar.Figurer för skrift och läsning i antikens Grekland")? Ja, jag hade nog föredragit e-boken framför ljudboken och mitt bokval finns säkert också i form av en digital text då ju Gunnar Wall med största sannolikhet skriver sina böcker på dator. Men denna aktuella bok går tydligen inte (ännu) att köpa som en e-bok. För övrigt: vilken är skillnaden mellan en digital text och en e-bok? Ingen alls; e-bokskonceptet är nämligen en rent kapitalistisk uppfinning för att reducera även den digitaliserade litteraturen till varuproduktion och-distribution. (Det här utredde ju Rasmus Fleischer för några år sedan i böckerna "Boken" och "Biblioteket".) Men åtminstone i det "ljudboksmogna" Sverige kan alltså ljudboken redan tyckas ha fått övertaget över den tryckta boken och e-boken. Förhoppningsvis ska detta visa sig vara ett övergående fenomen liksom myterna om andra världskriget. Churchill och Hitler hade en sak tillsammans: båda hatade Gandhi, för att de hatade hans åsikter och för att de ansåg honom tillhöra en lägre ras. Gunnar Walls bok handlar inte minst om relationerna mellan dessa tre. Det var Gandhi som representerade den goda sidan. Men lyckas man idag komma fram till den slutsatsen utan böcker? Kanske, ifall man lyssnar noga. Men ifall det ska lyckas måste någon, typ Gunnar Wall, trots allt fortsätta att skriva böcker. Hälsningar från Finland, Mikael On 20 May 2020, 11.26 +0300, Jan Szczepanski <jan.szczepanski63 at gmail.com>, wrote: