Förintelsen förvanskas av polska högernationalister
KULTURDEBATT. Historien bokar inga möten, den händer plötsligt. För 55 år sedan släpptes hatets demoner lösa mot Polens sista 15 000 judar, bland dem mina föräldrar och farföräldrar, som tvingades lämna landet – terroriserade, bespottade och bannlysta enbart på grund av sin judiska bakgrund.
I ett land som före andra världskriget hade över tre miljoner judiska medborgare mördades 90 procent under Förintelsen. Efter kriget drabbades Polen av en rad pogromer där polacker mördade sina judiska grannar, inklusive massakern i Kielce 1946.
Under 1960-talets slut brännmärktes de få överlevande från Förintelsen som stannade i landet som ”utlänningar”, ”kosmopoliter” och ”sionister”. Den judiska gemenskapen, som år 1967 endast omfattade 30 000 personer av en befolkning på 32 miljoner, stämplades som Polens fiender av den sittande kommunistregimen under paroller som ”låt oss hugga huvudet av den antipolska hydran!”.
Offren avskedades från sina jobb, drevs ut från sina bostäder, förlorade sina medborgarskap och tvingades emigrera under förnedrande förhållanden. Detta markerade slutet på den judiska gemenskapens tusenåriga historia i Polen. Fler än tvåtusen av de fördrivna fick möjlighet att börja ett nytt liv i demokratins Sverige i vad som senare kom att kallas ”Sveriges mest framgångsrika invandringsvåg”.
Historiens demoner har fortsatt att plåga Polen sedan det högernationalistiska partiet Lag och rättvisa (PIS) kom till makten år 2015. År 2016 orsakade den dåvarande utbildningsministern Anna Zalewska kontrovers genom att påstå att morden i Jedwabne handlade om åsikter och olika historiska perspektiv. År 2018 antogs artikel 55A, som gjorde det olagligt att offentligt anklaga Polen för att ha deltagit i, organiserat eller varit ansvarig för nazistiska eller kommunistiska brott.
Förra veckan attackerades den prisbelönta polsk-kanadensiska Förintelsehistorikern Jan Grabowski som detta år är gästprofessor vid Lunds universitet, under en föreläsning vid det tyska historiska institutet i Warszawa. En polsk parlamentsledamot krossade hans mikrofon på podiet, försökte förstöra ljudsystemet och kastade en dator i golvet vilket förhindrade professorn från att hålla sin föreläsning.
I förra månaden fördömde premiärminister Mateusz Morawiecki en intervju med en annan framstående förintelsehistoriker, Barbara Engelking, på TVN, Polens största privata tv-nätverk. Premiärministern kallade hennes påstående om en komplicerad relation mellan polacker och judar under kriget för ”skandalöst” och en del av en ”anti-polsk berättelse”.
Engelking har utsatts för en hatkampanj av politiker, den statskontrollerade pressen och extremhögern på sociala medier, där hon anklagats för att smutskasta den polska befolkningens heder. Utbildningsminister Przemyslaw Czarnek hotade med att dra tillbaka finansieringen till Polish center for Holocaust research, där Engelking arbetar, som är en del av den polska Vetenskapsakademin. Han betonade att regeringen inte skulle ge bidrag till akademiker som ”förolämpar polacker”. Samtidigt inledde Polens statliga sändningsmyndighet en granskning av TVN:s verksamhet.
För några år sedan ställdes både Grabowski och Engelking inför rätta i en polsk domstol för förtal på grund av deras forskning om polackers inblandning i Förintelsen i deras studie ”Det är fortfarande natt: Judarnas öde i utvalda regioner i det ockuperade Polen” (2018). Rättegången stöttades av en polsk organisation mot förtal, RDI, som har nära band till PIS. Trots att historikerna friades i en högre instans har den regeringsfinansierade kampanjen av trakasserier fortsatt.
Historieförvanskning är ett särskilt utbrett problem i Östeuropa. Förintelsen var särskilt grym i denna region på grund av den stora judiska befolkningen och den omänskliga nazistockupationen. Polacker, tyskar, ester, letter, rumäner, kroater, litauer, ukrainare och andra blev medbrottslingar i Förintelsen av sina grannar. Dessa upptäckter utmanade den polska nationella självbilden som ett ständigt offer för historiska orättvisor.
PIS-regeringen (Lag och rättvisa) utnyttjar i dag nationens historiska erfarenheter av invasion och ockupation för att framställa sig som försvarare av nationell suveränitet, värderingar, kultur och tro. Denna strategi leder till att politiska motståndare, däribland de som granskar landets historia under andra världskriget, förtalas genom att stämplas som opatriotiska. Detta främjar en belägringsmentalitet bland regeringspartiets kärnsupportrar, där Polen återigen måste försvara sig mot yttre fiender och förrädare inom landet. Taktiken avleder uppmärksamheten från regeringens gradvisa erosion av demokratiska normer och institutioner, liksom hoten mot pressfriheten, de medborgerliga fri- och rättigheterna och det självständiga rättsväsendet.
Polen och Sverige är medlemmar i IHRA (International Holocaust remembrance alliance), grundad av tidigare statsminister Göran Persson, och har undertecknat Stockholmsdeklarationen och deklarationen från förintelsekonfernsen i Malmö förra hösten. Genom dessa åtaganden förbinder sig medlemsländerna att främja oberoende forskning om Förintelsen och motverka historieförvanskning.
Vi riskerar i dag att närma oss de mekanismer som bidrog till händelserna i Polen 1968 om vi inte är beredda att känna igen historiens ödesdigra mönster. Regeringen bör därav uppmana Polen att respektera yttrandefriheten och bjuda in de anklagade historikerna till ett möte för att visa sitt stöd för deras arbete.
Endast genom ett konsekvent försvar av yttrandefriheten, den fria forskningen och den levande samhällsdebatten kan vi bevara minnet av Förintelsen och säkerställa att historien aldrig upprepas.
Av Daniel Schatz
Daniel Schatz är fil dr i statsvetenskap, fri skribent och visiting scholar vid Georgetown university, tidigare gästforskare vid Harvard, Stanford och Columbia university.