Ja, Jan, jag håller med dig om att bibliotekarierna har föredragit att titta åt ett annat håll. Det har för övrigt också också våra media gjort om nu inte Le Monde på sista tiden har tittat närmare (artikeln du hänvisar till är bakom betalvägg så jag har inte kunnat läsa den i sin helhet).
När Anders och jag påbörjade vårt inlägg, som vi sedan skrev och publicerade för över ett år sedan, så utgick vi fortfarande från vad våra media berättade om den ukrainska utrensningen av böcker på ryska ur Ukrainas bibliotek.De talade 10, kanske 20 miljoner böcker. Men när vi grävde lite djupare så hittade vi en intervju med fru Aleksandra Koval, ledaren för Ukrainas bokinstitut och översatte den från ukrainska till svenska. Av intervjun framgick hela utrensningsplanen: ca 100 (hundra) miljoner böcker skulle rensas ut. Kort sagt skulle alltså alla böcker på ryska inklusive klassikerna osv. försvinna ur Ukrainas bibliotek och bokhandlar.
(Översättningen av intervjun med Koval lade vi upp på Bibliotekettarsaka.com . Den kan laddas ner på adressen:
Anders Ericson frågade jprenumeranterna på "biblioteknorge", e-postlistan för norska bibliotekarier: KAN det bli en debatt? Detta efter att en kollega hade skickat ett exemplar av vår artike "Book Purges as a Weapon of War" till listan.
När vi tänker på de anställda på sjukhusen, läkarna, sjuksköterskorna och alla typer av medhjälpare till dessa medicinska yrkesgrupper, förväntar vi oss vanligtvis inte att de ska starta en debatt mellan sig själva. Så varför förväntar vi oss att de anställda på biblioteken ska göra det?
Jo, på något sätt förväntar vi oss att de anställda på biblioteken ska vara intellektuella, eller hur? Eller snarare, vi förväntar oss att de ska spela en viss roll i samhället: rollen som intellektuell.
Vem tror bibliotekarierna kommer att utöva rollen som intellektuell om de själva avstår från att göra det? Journalisterna? Forskarna? Politikerna? De som vet hur det ligger till för att vi, bibliotekarierna, har gett dem tillgång till alla böcker och all information?
Kanske var det så, eller åtminstone mer så, före internet. Men i dag, med internet, är det inte längre så. Nu, med internet och saker som chatGPT (och fler sådana på horisonten) måste vi, bibliotekarierna, ta på oss rollen som intellektuella. Annars kommer vi, bibliotekarierna, knappast att behövas längre. Därefter kan de som vet allt - de sanna Besserwissers! - äntligen kunna utöva rollen som intellektuella helt på egen hand, för alltid. Det kanske fortfarande finns kvar några Substacks (ett nutida andningshål på internet; ordet betyder undergrupper) av intellektuella bibliotekarier någonstans, men ingen kommer att känna något behov av att uppmärksamma dem och den information som de av dem, som fortfarande tror på sin intellektuella roll, försöker ge till folket för att hjälpa folket att veta hur saker och ting ligger till.
Hälsningar,
Mikael
PS Ett citat ur intervjun med Oleksandra Koval: " När det gäller
Pusjkin och Dostojevskij, som är så älskade av våra bibliotekarier och vissa läsare, bör det sägas att
dessa två författare lade grunden för den "ryska världen" och messianismen. Sedan barnsben har
människor fyllts av dessa berättelser och tror att det ryska folkets uppgift inte är att ta hand om sina liv
och sitt land, utan att "rädda" världen mot dess vilja. Detta är faktiskt mycket skadlig litteratur, den kan
verkligen påverka människors åsikter".